Bloggen
Skrivet av: Vonneli kl. 8:59
Jag har fått jobb! I måndags var jag ju på intervju och i tisdags blev det klart att de vill ha mig. Jag har sagt ett vagt ja och ska kanske börja på onsdag nästa vecka redan. Det är jättekul faktiskt, eller "egentligen" kanske jag ska skriva... Det är ett stort svenskägt internationellt börsnoterat företag med lång historia. Tjänsten är på en marknadsavdelning. Det är ju kanonbra. Men... arbetsuppgifterna har för mycket av karaktären "fixa trixa" som att boka resor, sammanträdeslokaler, powerpoint-presentationer, granska siffror och staplar... inte riktigt min grej egentligen alltså.
Företaget som sett mitt CV, som jag skrev om den 20 juni, vill träffa mig för en intervju på måndag eftermiddag. Detta är helt sanslöst! Arbetsuppgifterna är mera jag, det är mycket webb och support till sidansvariga och en hel del trycksaksplanering. Dessutom är det närmare och arbetsplatsen ligger mer centralt i stan. Det ska bli så spännande att gå på intervju och se vad det är för ställe och hur personerna känns. Det brukar liksom sitta i väggarna på någotvis hur arbetsplatsen är att arbeta på.
Företaget ska intervjua några fler också och bestämmer sig om några veckor vem de vill ha...
Detta utgör mitt dilemma! Snacka om att man kan fundera fram och tillbaka hur många gånger som helst! Båda arbetena är vikariat om minst ett år.
Jobbet jag fått är ett kanonbra jobb, men det är en inhyrning via ett bemanningsföretag. Detta innebär att jag får timlön... inte bra alls. Det kommer att ta cirka två och en halvtimme varje arbetsdag att ta sig till och från jobbet.
Om intervjun på måndag känns bra och jag får något vettigt ur dem, vågar jag då tro att jag får tjänsten och säga nej till jobbet jag fått? Står jag då med näsan i vädret sedan och inte har något jobb alls? Ska jag börja på jobbet jag fått och helt enkelt "lura" dem och hoppa av om jag får det andra jobbet? Alltså detta är inte enkelt! Men som det är nu innan jag varit på intervjun så lockar både arbetsuppgifterna och läget på arbetsplatsen mycket mer än det arbete jag fått. Dessutom blir jag anställd av företaget och får månadslön. Men vem vet, jag kanske känner att jag inte alls skulle vilja jobba där när jag är på intervjun på måndag. Många tankar blir det, fram och tillbaka, huller om buller!
Undrar vad du som läser detta skulle ha gjort?
Min vännina S som är mammaledig och arbetslös har också börjat se sig om lite efter jobb. Igår ringde hon på ett som hon egentligen inte är så där jätteintresserad av, med det är nära där hon bor och 75%. Hon har ingen erfarenhet av arbetsuppgifterna och ändå har hon lyckats snacka så de vill träffa henne för en intervju på måndag förmiddag! Bra jobbat tjejen! Ska bli spännande att höra hur det gick för henne.
Skrivet av: Vonneli kl. 10:53
Detta har hänt sedan senast:
Kattis är nu helt återställd! Hon har inte alls ont längre och svullnaden har gått ner helt och hållet. Så himla skönt!
Intervjun jag var på i onsdags förra veckan var lite underlig. Chefen började med att berätta att han länge funderat om han överhuvudtaget skulle tillsätta tjänsten och att han har cancer... Ja, ja, så kan det vara. Det blev inget i alla fall. Han hörde inte ens av sig själv utan det var en annan som ringde. Lite dåligt, tycker jag, eftersom han sade att han skulle höra av sig. Men life is a bitch ibland. Lite synd var det ju, för jobbet i sig verkade roligt och arbetsplatsen trevlig.
Jag var på en annan intervju igår och det kändes bra. Arbetsuppgifterna kanske inte är riktigt det jag helst vill, men stället som sådant verkade jättetrevligt och chefen likaså. Vi får se hur det går?
När jag kom hem därifrån så är det ett annat företag som är väldigt intresserad av att träffa mig efter att de sett mitt CV. Och arbetsuppgifterna verkar mer intressanta och arbetsplatsens läge är också bättre. Vilket dilemma! Jag skulle vilja träffa dem så snart som möjligt för att kunna vara schysst mot dem jag redan varit på intervju hos, om de vill ha mig. Skit svårt faktiskt!
Vi bjöd hit svärfar i lördags. Eller rättare sagt, han fick ha mackor med sig. Svärmor och han brukar ju ha det med sig på söndagmorgnar. Vi var på middag i lördagskväll och ville få chansen att sova ut i söndags. Därav fick det bli lördag denna gång istället. Svärfar var kvar och käkade lunch med oss också, trevligt, trevligt! Sedan skulle han hälsa på svärmor på sjukhuset. Hon mår bra och får komma hem redan idag! Lite knepigt tycker jag eftersom hon opererades under tre timmar i torsdags och fick en ny "pinne" till höftkulan hon bytt en gång. Men jag förstår att det är skönare att vara hemma än att ligga i ett trist rum på sjukhus. Vi var och hälsade på i söndags och hon är vid gott mod och tog sig själv upp ur sängen och gick lite. Vi ska fira midsommar hemma hos dem, Baffen och jag. Jag hoppas att vi spelar lite kort då, det är ju så kul!
I lördagskväll var vi bortbjudna på mat. Det var jättetrevligt med god pastasallad med pesto. Så himla bra att det inte var grillat! Det börjar jag nämligen bli lite less på. Vi själva grillar ju så otroligt ofta! Varför? Jo, för att Baffen älskar att stå vid grillen med en öl och vända på kött, lax, kyckling, grönsaker... you name it! Vi grillar allt som går att grilla! Det är gott, men blir lite tjatigt ibland.
Baffen är föresten borta och jobbar. Han åkte igår morse och kommer hem i kväll. Då ska han träffa grabbarna och gå på pub och kolla på fotbollen, Sverige-England. Resultatet av matchen? Jo, det blir 1-0. Vi vinner alltså! ;)
Idag är jycken A här för sista gången innan de har semester. Lite trist faktiskt! Hur det än är så är han ett sällskap och jag kommer ut på promenader, vilket jag inte gör annars. Visst man kan promenera ensam också, men det blir liksom inte av. Inte för mig i alla fall.
Som tack för hundvakteriet fick jag en korg fylld med sillburkar, ost, kex, servetter, skagenröra och ett helt gäng med söta små flaskor skärgårdssnaps. Det blir mumma det på midsommarafton!
Just det ja, de gamla trädgårdsmöblerna är oljade och blev jättefina och trädgårdslanden nästan färdigrensade. Jag håller på i det största och där gräver jag om lite och ska lägga dit några fler stenar för att avgrensa taklöken från annat som växer där. Ska göra färdigt det idag är min plan, få se om planen håller? ;)
Skrivet av: Vonneli kl. 08.44
Kattis tisdagen den 13 juni 2006.
Som bilden visar så är Kattis mycket bättre. Igår kändes hon nästan helt återställd. Gamla vanliga Kattis, full med upptåg och jakt på fåglar och insekter. Det är så himla skönt! Men hon ser lite kul ut med den rakade fläcken. Undrar hur lång tid det tar innan pälsen växer ut igen?
Jag har varit riktigt orolig. Speciellt i måndags när jag upptäckte en stor svullnad på höger bak. Eller var det en böld? Usch! Har varit som en äggsjuk höna och då blev jag etter värre! Har hon cancer? Måste vi ta bort henne? Ringde Staffe som ju är en cool kille så han lugnade mig lite. Men tårarna var inte långt borta. Jag som nyligen sagt att efter Kattis ska vi inte ha några husdjur förrän vi blir pensionärer, sade då att är det så att hon mår bäst av att få somna in måste vi skaffa en kattunge på en gång!
Bilden från i tisdags är vad ska jag säga... inte riktigt klok! Jag menar Kattis FÅR INTE vara på bordet. Men i tisdags när vi satt ute och käkade grillad kyckling som Kattis också gillar, lyfte jag helt enkelt upp henne och gav henne kyckling på bordet och hon smaskade i sig. Baffe passade på att fota med mobilen. På bilden just har hon precis fått span på något som hon tyckte var intressant.
I helgen som var började jag slipa våra gamla utemöbler för att olja dem. Det behövdes verkligen. Jag är inte riktigt klar ännu, har en stol och bordet som ska oljas en gång till kvar. Hur som helst blir det jättebra och jag är glad att vi köpte en olja med svart pigment i, men de färgar av sig ännu så länge och måste nog stå och torka in kanske en vecka till. Därav for vi på måndagskvällen och tänke köpa nya ute möbler som vi sett. Jättesnygga cafémöbler som vi skulle ha användning för när vi får mer ordning på tomten. Nu blev det inte så. Vi köpte helt andra mer vanliga utemöbler i hardwood... De är snygga de också och väldigt sköna att sitta i, men det ser så stort ut på vår uteplats. Men man vänjer sig nog.
I tisdags var svärföräldrarna här på sen lunch. Perfekt väder för matjesill, dillkokt färskpotatis, gräddfil, gräslök, vaniljglass och jordgubbar. Svärmor och jag drack även en varsin nubbe och delade på en flaska vitt. Svärfar fick endast lättöl eftersom han körde. Det var hur trevligt och mysigt som helst. Jag tror att de uppskattade lunchen, de blev i alla fall kvar till kvällningen. :)
Svärmor lades in på sjukhuset igår kväll för operation idag. Hon ska byta en höftledskula. Hon har gjort det för cirka tio år sedan också, så hon har varit med förr och är hur lugn som helst inför operationen. Hoppas allt går bra och att svärfar inte leds ihjäl medan hon ligger på sjukhuset. Vi får försöka ta hand om honom lite. Och självklart måste vi hälsa på svärmor!
Igår förmiddag var jag på intervju igen och träffade chefen man ska jobba med. Han var verkligen trevlig och jag är intresserad av jobbet. Han hör av sig idag om hur det blir. Är det så att jag får jobbet, börjar jag på måndag redan. Ops! Ibland går det undan.
Igår kväll var S och jag ut och käkade. Vi var på Söder på Il Tempo. Jag kan verkligen rekommendera den restaurangen. Supergod mat och trevlig, snabb personal. Trevlig också att träffa S och surra bort några timmar med henne.
Idag skulle jycken A ha kommit för en timme sedan cirka, men har inte dykt upp och ingen har ringt heller. Undrar om de försovit sig hela familjen? Hehe, det har ju hänt en gång tidigare. Och nu när barnen har sommarlov är det förstås lätt hänt. Vi får se när de dyker upp. Ops, nu knackar det på dörren. Jycken är här!
Skrivet av: Vonneli kl. 10.56
Kattis i september 2005.
Kattis är risig! Hon har ont. Men ändå inte så ont som hon hade i onsdagskväll, tack och lov. Kanske har hon rasat ner från ett träd. Hon älskar att klättra och spana på fåglar. Vi vet helt enkelt inte vad som hänt. I onsdagskväll när jag kollade henne, för vi tyckte att hon betett sig lite konstigt under dagen, fick jag inte ta på höger bakben. Hon fräste och försökte dra sig undan. Hon hade uppenbarligen väldigt ont! Vi beslutade att åka akut till veterinären med henne. Stackars liten! Lilla Kattis har jätteont, blir tvingad in i kattburen som hon verkligen hatar och dessutom tvingas hon att åka bil, det hon hatar över allt annat och sitter och skriker och flämtar hela tiden. Traumatiskt, så det räcker och bli över.
Hos veterinären fick vi vänta cirka en timme innan vi fick komma in. Jessica som hon hette försökte undersöka Kattis, men det gick ju inte. Det lilla livet blev till ett fräsande litet monster med bara tänder och klor. Hon fick sövas. Kattis fick sprutan, blev efter någon minut vinglig, kräktes och sov sedan med öppna ögon. Hon var som död! Blev tvungen att kolla flera gånger att hon verkligen andades. Det är bland det värsta jag varit med om. Baffen tyckte också att det var otäckt. Hon blev rakad på höger bakben för att veterinären skulle kunna känna ordentligt, men hon hittade ingenting. Det blev röntgen och de såg ingenting på plåtarna heller. Skönt att det inte var några skelettskador! Troligen har hon alltså ramlat och slagit sig ordentligt.
Hon fick en spruta smärtstillande och en uppvakningsspruta. Vi fick ett recept på smärtstillande och sedan fick vi åka hem. Kattis som vaknat till, gick frivilligt in i buren och sade inte så mycket i bilen, tur att vi inte har mer än en kvart till djursjukhuset. Väl hemma och ute ur buren, så ville hon vara ifred. Hon drog sig undan. Hon gör så när hon är chockad och upplevt något traumatiskt. Hon gjorde så också när hon en gång kom in tilltufsad efter ett slagsmål. Men det är så fruktansvärt frustrerande! Jag vill ju vårda, ömka, gulla, ja, "ta hand om" och så får jag inte det. Jobbigt, jobbigt! Men hon är ju katt och det vet ju alla att skillnaden mellan hund och katt är att:
Hundar har arbetsgivare och katter har personal! ;)
Igår morse var hon och åt och drack lite, men hoppade upp på garderoben och sov igen. Hon sov mest hela tiden.
Jag var på anställningsintervju och när jag kom hem igen så kom Kattis efter en liten stund och vi gosade och gullade länge och det gick att ta på det onda benet utan att hon reagerade nämnvärt. Hon ser lite rolig ut med den rakade fläcken på höger sida, men hon verkar inte vara störd över det i alla fall. Det var så skönt att se att hon hämtat sig, att hon kom och gosade och snackade lite och käkade och drack vatten. Jag slappnade av och blev så in i norden trött! Som om någon slagit mig med något hårt i skallen. Somnade på soffan och sov där när Baffe kom hem. Troligen för att alla spänningar släppte eftersom Kattis mår så mycket bättre. Sent blev det ju också i onsdags och sedan är det lite jobbigt att gå på anställningsintervju också.
Baffe hade köpt med sig lyxig kattmat sådan hon får på helgerna ibland och brieost samt Pigall till henne, så han fjäskade ordentligt. Det är hon värd den lilla kattbruttan.
Hon sover fortfarande mest hela tiden och det märks att hon varit med om något otäckt. Men hon är på bättringsvägen! Det är så skönt!
Anställningsintervjun jag var på gick jättebra. Träffade först en personalman, fick göra ett personlighetstest, intervjuades av honom, ytterligare en personalmänniska kom in med sammanställningen av testet. Det var i stort positivt, eller rättare sagt det var väldigt positivt. Det lilla solket i bägaren var att jag är lite tunnhudad...? Och visst jag var ju rejält tilltufsad på mitt förra arbete innan jag sade upp mig.
Sedan träffade jag tjejen som har arbetet idag. Hon gick igenom arbetsuppgifterna med mig ungefär som om jag redan hade fått jobbet? Hur som helst så kändes både arbetsuppgifterna och arbetsplatsen bra. Där skulle jag mycket väl tänka mig att jobba. Chefen jag eventuellt ska jobba mest med var bortrest, så honom ska jag träffa på onsdag nästa vecka. Hoppas han är lika trevlig som de jag redan har träffat. Då är jobbet mitt! Kaxigt sagt? Ja, kanske. Men det är sant! ;)
Skrivet av: Vonneli kl. 12.02
Igår, på självaste nationaldagen, var Baffen och jag in till stan. Kameran glömde vi naturligtvis, men Baffe fotade lite med mobilen. Det var Stortorget i Gamla stan med de medeltida berättelserna som lockade. Nu var det ju berättelser i form av kväden och dans. Inte för att vi såg så mycket av det där vi satt och åt lunch, men jag tyckte det var helt OK men Baffen tyckte det var så där...
Stortorget i Gamla stan vid 12.30 den 6 juni.
Vi ville också lyssna på Herman Lindqvist som skulle berätta stockholmshistoria 14.15. För att slå ihjäl tiden gick vi till slottet där det var rabatt på entrén för att komma in och titta igår. Vi var och tittade på riksregalierna, i rikssalen, Bernadottevåningen och i Slottsskyrkan. Det var så mycket folk på... hm... Västra Valvet tror jag det heter? där Livgardet med flera gick omkring...
Lediga musikanter.
Inre borggården.
Efter slottet gick vi tillbaka till Gamla stan och Stortorget. Herman Lindqvist snackade och fängslade som vanligt hela publiken. Han är så himla bra! Och som presentatören sade: Här kommer en man som är mer känd än självaste kungen!
Jo, det är faktiskt Herman Lindqvist under texten MÄSTER.
På väg från Stortorget i jakten efter glass, stannade vi till och lyssnade på Carl-Oskar Nygrens Kalas- & Nöjesorkester. Det var mycket folk som diggade till dem, där de stod i ett hörn och showade, sjöng och spelade otroligt bra. De spelade Vysotskij, Brel och Joe Hill bland annat. De var så bra att vi köpte CD:n och fick den signerad av alla fyra. Den ska vi sälja dyrt sedan när de blivit superkändisar! ;)
Carl-Oskar Nygrens Kalas- & Nöjesorkester.
Vi besökte också Medeltidsmuseet där det också föregick en massa medeltida aktiviteter utanför. Sedan gick vi till Kungsträdgården och där var det mer än mycket folk!
Kungsträdgården den 6 juni 2006, sista dagen på "Smaka på Stockholm".
Baffe ville ha en räkmacka och jag käkade rökta räkor med hummeraioli. Det var så himla gott. Jag gick sedan omkring och luktade rökta räkor om händerna, trots citrondoftande våtservetter, men det var det värt. Vi hittade platser att sitta på också, utan större svårigheter. Bra platser ganska nära scenen fick vi. Där uppträdde en tjej som hette Sana eller Zana kanske? Rolig och svänig ung tjej.
Sedan gick vi till bilen och åkte hem, nöjda men trötta efter cirka sex timmar i stan.
Skrivet av: Vonneli kl. 10.03
Idag ska Baffen och jag åka in till stan. Inte för att fira nationaldagen direkt, men det lät lite kul med medeltida berättelser från 1200-1400-talet på Stortorget i Gamla Stan. Och så berättar Herman Lindqvist stockholmshistoria också. Vi är ju båda lite historieintresserade. Sedan så är det väldigt sällan vi är in till stan, så det ska bli kul. Bara vädret håller i sig så det inte börjar regna. Det kan vara skönt att gå och strosa lite, äta något och titta på folk.
Historia ja, jag fick MVG på historiakursen. På sista provet hade jag skrivit bäst i klassen, trots att jag trodde det hade gått käpp rätt åt skogen. Men läraren vi haft är riktigt rubbad. Å som han lovat skulle få MVG även om hon inte skrev sista provet, fick inte det. Hon fick VG. Det var nära nog att jag blev mer förbannad än henne. Så lågt av läraren att säga så och sedan inte stå för det. Glädjen över att jag fick MVG solkades kan jag säga.
Vi var några stycken som gick och tog en öl på lokala puben efteråt. Det var jättetrevligt. Å och jag 62:or båda två och så tre 80-talister. Så kul att snacka med dem och om vad de ska göra i sommar och vad de har för framtidsplaner.
Något som är lite konstigt är att skolan inte skickar hem betygen... tydligen får man hämta dem på expeditionen efter 9 juni, eller lämna ett adresserat och frankerat kuvert. När jag frågade läraren om det så hade han ingen koll alls, men det var väl i och för sig väntat. Han hade ju ingen större koll på något.
Igår satte Baffe upp en till ventil och han målade en bit av överhänget på taket inklusive vindskiva och sådant. Han är så duktig! :) Väggen ovanför delningsplåten på huset ska också målas innan byggställningen flyttas. Det är lite trist att jag är så himla höjdrädd. Jag skulle aldrig gå upp där. Och gjorde jag det så skulle jag vara så rädd att jag inte skulle kunna hålla i en pensel. Men nedre delen under delningsplåten ska jag väl ändå klara av att måla.
Jag ska slipa och olja våra utemöbler också. Vi har snackat om att köpa nya och har sett möbler som var skitsnygga på Bauhaus och inte så dyra. Men det var mer cafémöbler. Så efter mycket snack fram och tillbaka så beslöt vi igår att vi ska inte köpa några nya utemöbler nu. De får duga de vi har tills vi är mer färdiga med både hus och tomt.
På torsdag ska jag på anställningsintervju igen. Denna gång på ett företag i Tumba som söker en informationsassistent. Vi får se hur det går, men det verkar vara lite mer jag än de andra jobben bemanningsföretaget har kommit med. Jag har ju sagt ifrån om tre jobb nu på ganska kort tid.
Det är ju så att det känns lite knasigt att få ett jobb nu också när hela sommaren ligger framför en och Baffen blir mer ledig. Det vore kanonbra att få ett jobb i slutet av september. Men det är ju en önskedröm, så verkar detta jobb bra och de vill ha mig, så måste jag ju ta det.
Skrivet av: Vonneli kl. 11.46
Det är redan 5 juni! Tiden går så fort. Time is rulling! som Baffe brukar säga. Så vad har hänt sedan sist? Jo, i söndags var vi till svärisarna på mat. Det var ju morsdag så vi hade med en ganska stor ampel med lite olika blommor, surfina, lobelia, million bells, tror jag det var. I måndags hände det nog inte så mycket, inget av värde att nämna här i alla fall. Tisdag till torsdag var jycken A här på dagarna. Han är ju otroligt väluppfostrad, men det hindrar honom inte att sticka efter haren som visar sig här ibland. I torsdags ringde S också och var hit och fikade en stund med lille O. Svärfar dök upp och fick en kopp kaffe han också. Trevligt!
I fredags var jag till Fältöversten och käkade lunch med en f.d. kollega. Det är alltid trevligt att träffa honom. Hoppas han och hans fru kommer och fikar någon gång snart, så det inte bara blir så där som man säger... De ska ut och resa en del, först nu i veckan till Polen, sedan till Paris, London och hon ska även till Uganda. Inte utan att man blir lite avundsjuk. De tre senare destinationerna är genom hennes forskning, så hon måste ju jobba lite också, men ändå. Jag shoppade lite efter att kollegan och jag hade skilts åt, en top och en kjol. Skor letade jag i vild förtvivlan. Hade ju sett ett par snygga och billiga i söndags, men som inte fanns i brunt i min storlek, i svart fanns de så klart. Men jag ville ju ha bruna dojor denna gång. Tog tåget från Östermalm in till stan och det var samma sak där, de fanns men inte i min storlek. Surnade till och köpte dem i alla fall eftersom de var väldigt lite för små. Det är dessutom sandaletter med lite klack så jag kommer inte att ha dem så många gånger. Bara när man ska klä upp sig så där lite extra, extra och det är ju inte så ofta.
Hur som helst när jag satt där och provade dojjorna och tittade upp så fick jag se IL, eller rättare sagt IM ska det väl vara sedan hon gifte sig för en hel massa år sedan nu. Jättekul, henne har jag ju inte sett sedan jag flyttade från Gävle.
I lördags var på vi på bröllop. En kusin till Baffe som gifte sig i ett kapell på Värmdö. De har varit tillsammans länge och har två små tjejer. Det var fint och enkelt i kapellet och prästen var inte så högtravande.
Till middagen och festen fanns det abonnerad buss för dem som ville det. Vid festlokalen togs vi emot med mousserande vin och snacks ute i det vackra vädret. Två musikanter som sjöng och spelade gitarr. Till slut dök brudparet upp och alla hittade till slut sin plats vid bordet. Supergod mat från en restaurang inne i stan. En kompis till brudgummen som har den. Massor av tal på både finska och svenska. Brudgummen har finskt påbrå, så det var en del gäster från Finland som inte kunde ett ord svenska. Inte vet jag, men det var nog en del finska traditioner, som att när bruden blev lämnad ensam vid bordet pga. toalettbesök eller annat, skulle alla karlar rusa upp och pussa henne. Och tvärtom, när brudgummen satt utan bruden. En annan troligen finsk tradition var att när gästerna klingade med bestick mot glasen skulle brudparet kyssas. Kul var det i alla fall och det livade upp festen. Efter bröllopstårta, kaffe och avec, dök det upp en dj som spelade hela kvällen utan paus. Det var väldigt blandad musik, från "Gamla Nordsjön" till "800 grader". Det var full fart på dansgolvet hela tiden. Till och med Baffe dansade flera gånger. Baffe som druckit lite to much hade en vinglig färd mellan våra bilar på uppfarten när vi klev ur taxin här hemma. Man kan säga att han var rund under fötterna. :)
Gårdagen gick i dimmans tecken. Baffe var trött och jag var trött. Det är inte precis som förr när man orkade vara upp hela natten och festa och sedan vara pigg och allert dagen efter.