Resedagbok – El Gouna, Egypten 2004

21 oktober

Jag vaknade 3.15 ungefär av att Baffe satte sig yrvaken upp i sängen och sade lite småsurt: ”Du skulle ju upp kl. 3.00 och duscha! Ställde du inte din klocka?”

Jo, naturligtvis hade jag ställt klockan. Vi skulle ju åka till Arlanda senast 4.30 för att vara i god tid innan planet skulle ta oss till El Gouna i Egypten kl. 7.20. Men det är inte alltid det går att lita på min 25-30 år gamla väckarklocka. Upp som ett skott och jag behövde endast trycka på knappen till kaffebryggaren för att det skulle bli kaffe. Baffe hade laddat bryggaren kvällen innan. Han är så himla go’.

In i duschen och fikade ute i vanlig ordning och packade det sista. Sade hej då till Kattis, som ju hade förstått att det var något på gång. Talade om för henne att svärisarna skulle komma minst en gång om dagen och se till henne.

Som vanligt var planet försenat, men inte så mycket denna gång, en halvtimme eller så bara. Trångt och obekvämt var det också som vanligt på planet, men vi sov i omgångar båda två.

När vi skulle gå ner för landning i Hurghada var det ytterligare en liten försening så vi fick cirkla några varv över flygplatsen innan vi fick landa.
Ett litet kaos kan man väl kalla flygplatsen i Hurghada för… Ett myller av människor som ska fixa visa och visa pass med mera innan man kommer till bagageutlämningen. Våra väskor fick vi vänta på en stund i gyttret av nervösa resenärer som inte vet vad hänsyn är.

Väl framme på Rihana Resort kändes det som att komma hem. Vi var ju här förra året också. Vid incheckningen kände de igen Baffe. Trötta och då menar jag trötta var vi på vårt rum kl. 17 cirka. Vi tog det lugnt, väldigt lugnt och började så smått packa upp, vi duschade och bytte kläder, satt på balkongen en stund och bestämde oss för att gå och äta tidigt och sedan slappa på rummet. Vi åt på Chez Pascal och naturligtvis blev det biff med pepparsås och pommes frites, det var ju det vi käkade där en hel del förra året och det var lika gott i år. När vi var tillbaka på rummet började vi titta på Mission Impossible II på DVD på datorn, men åtminstone jag somnade ganska omgående.

22 oktober

Efter en god natts sömn vaknade vi vid 8-tiden utvilade. Baffen som är en liten uppfinnare löste problemet med att brygga kaffe. Vi hade bryggkaffe och filter med oss men ingen filterhållare… Han tog helt enkelt en urdrucken vattenflaska och kapade den, gjorde ett litet hål i korken och visps hade vi vår filterhållare. Kaffe på morgonen är ju ett måste och ingen av oss gillar att gå ner och sätta sig och käka frukost med en massa okända människor.

Vi tog det lugnt och strax före 10 gick vi till receptionen där alla som ville vara med på Fritidsresors information skulle samlas. Vi fixade biljetterna till Luxor och anmälde oss till ”El Gouna walk” som började 16. Lite problem var det med att betala ”El Gouna walk” som kostade 9 euro per skalle, tills Baffe kom på att vi hade ju 20 euro. Några egyptiska pund hade vi också kvar från förra året, dom köpte vi vatten och öl för.

Efter informationen åt vi lunch på Chez Pascal, Baffe åt pizza och jag åt spagetti med köttfärssås. Sedan solade vi och badade vid poolen ett par timmar innan det var dags att göra oss i ordning för ”El Gouna walk”.

Vi var cirka 30 svenskar, norrmän och danskar som samlades utanför entrén till Rihana Resort och vi gick i samlad trupp till ”Down town”. Lite fånigt… Varken Baffe eller jag kunde tro för några år sedan att vi skulle uppföra oss som äkta charterresenärer… Men nu är det så… Down town här är inte stort! Vi gick där på egen hand förra året och då kände vi oss uttittade, de få människor vi mötte var egyptier. Nu var det lite mer liv och rörelse. Vi var till ett ställe vid lagunen vid Down town där vi satte oss på trasmattor och puffar, där fick vi kallt hibiskuste vilket är helt ok. Vi testade också att röka vattenpipa, sisha, med äppeltobak. Det var så där… smakade just inget alls. Men röken från vattenpiporna lade sig som en söt, tung dimma över oss. Till och med Baffe testade efter lite övertalning att röka!

Efter det gick vi alla tillbaka till Rihana Resort och åt en egyptisk trerätters middag. Först var det bröd och olika såser och sallader att doppa det i, sedan var det ris med kanel, oxköttgryta och ett kycklinglår med kokta grönsaker till. Efterrättsbuffén bestod av olika friterade små bitar och de var himla söta allihop och så fick man turkiskt kaffe om man ville. Det turkiska kaffet var ungefär som vårt kokkaffe. Det var en liten besvikelse för jag hade i alla fall hoppats på att det skulle vara mer som expresso. Men allt detta fick vi för cirka 90 kronor per person – inte dyrt det inte!

Klockan var inte mer än 19 när middagen var över så Baffe och jag gick en tur till Down town igen för att ta ut pengar i bankomaten. Jag skulle ta ut pengar men… den attans apparaten ville inte lämna ut några pengar på mitt kort, så Baffe fick ta fram sitt och då fungerade den gladeligen. 1 500 egyptiska pund tog vi ut. Sedan gick vi en liten tur till basaren inom hotellområdet och naturligtvis var det en väldigt gåpåig egyptisk affärsman som försökte locka oss in i parfymaffären. De är för roliga, eller jobbiga beroende på hur man ser det. Samma taktik som förra året, ”What country are you from?” “Oh, Sweden. I know nothing about Sweden. Can you write somthing in swedish for me? Come in and write someting, please” När vi sade att vi hade köpt parfym förra året, skrattade han.

Vi handlade lite juice och sådant och gick sedan tillbaka till vårt rum nummer 5301, satt en stund på balkongen och sedan lade vi oss och började titta på Mission Impossible II igen, och faktiskt såg vi en bra stund på filmen innan vi båda somnade sött.

23 oktober

Vi vaknade 7.15 cirka och Baffe fixade kaffe.
Poolen vid 9-tiden, Baffe joggade.
Bokade snorkling.
Käkade frukost/lunch sandwich på Jobo’s – Baffe bacon och ägg och jag tonfisk.
Bad i lagunen.
Käkade ostburgare och skrev vykort på Chez Pascal.
Tog det lugnt några timmar på rummet, Baffe sov en stund på eftermiddagen.
Gick Down town och letade askkopp, handlade lite reseproviant inför morgondagen och bokade breakfast box i receptionen för att ha med på bussen till Luxor.
Tog det lugnt en stund till på rummet, duschade och var sedan på Dolce Vita och åt gott, oxfilé, entrecote och gorgonzolasås.
Tillbaka till rummet och packade.
Kollade lite på Mission Impossible II och sov sedan sött för att stiga upp 3.30 inför färden till Luxor.

24 oktober

Baffe hade ställt klockan fel så vi missade väckningen 3.00. Men vi kom ändå upp i tid så vi fixade kaffe, tog det lugnt och gjorde oss i ordning. Bussen hämtade oss kl. 4.45 och vi var de enda som skulle med till Luxor härifrån El Gouna så vi passade naturligtvis på att bre ut allra längst bak i bussen. Vi hade en varsin kudde med från hotellet också så vi skulle kunna sussa och nanna något så när gottigt. Däremot hämtade vi folk på olika ställen i Hurgada och i Makadi Beach så det tog två timmar innan vi, cirka 35 personer – vuxna och barn, var framme vid konvojen. Efter ytterligare två timmar var det frukoststopp vid Sahara Inn där vi kunde käka vår medhavda frukost box, gå på toa och sträcka på benen lite. Sedan var det ytterligare två timmar med ryckigt busstempo innan vi var framme vid Karnaktemplet. Det var väldigt fascinerande att se den skarpa kontrasten när vi kom nära Nilen, det hade ju varit ren stenöken mil efter mil och så blev det helt plötsligt grönt och bördigt med palmer och odlingar av olika slag.

Liza vår guide från fritidsresor, som för övrigt är från Gävle, fick inte guida i Karnaktemplet, vakterna där var väldigt hårda och det var bara inhemska guider som tilläts. De tog Lizas pass och vår lokalguide Saads guidebevis, sedan fick vi komma in allihop. Saad pratade bra engelska så det var lätt att förstå vad han sade, men Liza var helt klart skakad och frustrerad. Hon sade att om hon guidade så kunde de ta och sätta henne i fängelse eftersom att det tar fem år att få guidelicens och dessutom så arbetar de flesta reseguider utan arbetstillstånd här.

Karnaktemplet var oerhört stort, jag tror att det var ca 30 hektar (1ha.=100x100m). En gång i tiden fanns det 80 000 präster där. Det byggdes som tillägnad åt Amun. Väldigt fascinerande att se alla dessa gamla pelare och obelisker fullklottrade med hieroglyfer. På vissa ställen kunde man fortfarande skönja färgen, trotts att vinden har nött under flera tusen år. En jätte Khephri (dyngbaggen) fanns där också och det sägs att om man går sju varv runt den så får man lycka i livet eller något åt det hållet, vi gjorde inte det, vi är ju så lyckliga ändå. ;-)

Helt otroligt att vi idag kan se dessa gigantiska stenarbeten som gjordes för cirka 4 000 år sedan. Det går inte att förställa sig hur de bar sig åt.

Från Karnaktemplet for vi till något hotell och åt lunchbuffé sex våningar upp och med värsta utsikten över Nilen. Vackert och med så där gott käk.

Trötta och svettiga hoppades Baffe och jag att vi skulle checka in på hotellet innan papyrusakademien… vi hade hört vissa sådana rykten… men det var bara att bita ihop och se glada ut. Efter lunchen blev det alltså direkt papyrus… Vi handlade ju en liten papyrus förra året och motiven och sättet att göra papyrus på var det samma i år, så vi var måttligt roade. ;-)

Vi kom äntligen till hotellet Mercure Inn vid 15-tiden. Det var helt ok, fräscht och med god air-condition och det låg alldeles vid Nilen och inte långt från Luxor templet. I väntan på att Liza skulle fixa nyckel så beställde vi t-shirts med broderad katuch av Saad. 50 egyptiska pund per stycket, en till mig och en i var till Baffes fyra brorsbarn. Vad en katuch är… jo, det är en rektangel med rundade hörn som det står hieroglyfer i. På min tröja står det Anneli. Väl på rummet tittade vi en stund på TV, eftersom det fanns badkar skulle Baffe naturligtvis testa det och… jo, jag tog en liten powernap undertiden på cirka två timmar...

Efter att vi ordnat till oss åt vi på en fransk restaurant på hotellet. De bjöd på någon aptitretare, paté eller något åt det hållet som var gott. Vi beställde löksoppa och crepes till förrätt och flamberad oxfilé med pepparsås och grilled lamb-racks, till efterrätt tog vi starkt kaffe och till det fick vi goda kakor. Jo, just ja, vi drack Obelisk till maten, det var helt ok.

Efter maten tog vi en promenad bort till Luxor templet och beskådade det i skumrasket, det var lite dåligt belyst. Sedan gick vi in på ”turistbasargatan” där vi köpte muggar till svärisarna som tack för hjälpen med Kattis. Killen i basaren var som alla andra här iglig men på ett trevligt sätt. När han inte hade vad vi egentligen gick in där för, en askkopp med lock (vad heter lock på engelska? Det har både Baffen och jag dålig koll på!) engagerade han andra på basargatan att hämta andra askkoppar, men ingen var en sådan vi/jag skulle ha. Han till och med lämnade affären själv, stängde dörren och lämnade oss där inne… Hehe… vilket knep, vi kände ju att han var väldigt hjälpsam och att vi måste köpa något i alla fall av honom även om det inte blev en askkopp. Det blev muggarna till kattvakterna i stället. Men självklart blev vi ändå lurade och han tjänade bra pengar på oss, med tanke på att en receptionist på ett hotell tjänar cirka 300 egyptiska pund i månaden = cirka 300 svenska kronor.

När vi var på väg tillbaka till hotellet stannade vi och köpte vatten och där fanns det exakt lika muggar. Jag frågade vad de kostade och han sade 40 pund! Hm… vi hade just betalat 200 pund för fyra stycken och då hade vi prutat ner priset med 50 %. Det är bara att tacka och ta emot, skratta och konstatera att här gör de allt för att lura turister.

Vi gick tillbaka till hotellet och drack kaffe och tog ut pengar. Tillbaka på rummet igen med läskiga balkongen… en utbyggd fyrkant med lågt räcke och där satt jag och rökte och tittade på Nilen och livet ute på gatan. Vad kan man säga om Luxor? Jo, att det är skitigt, äckligt och fullt av avgaser. Vi sussade sedan sött båda två.

25 oktober

Vi hade ställt klockorna på 6.00 och vaknade ganska utvilade. Obligatorisk väckning var det för alla kl. 7.00. Baffe råkade ut för jallajallamage på natten så han var ganska så urlakad och matt på morgonen. Jag hade ju jallajallamage förra året när vi var här och det är minst sagt jobbigt! Vi gick till frukostmatsalen och käkade lite rostat bröd och drack kaffe. Checkade ut och betalade och sedan satt vi alla på bussen igen kl. 8.00.

Nu bar det iväg till Konungarnas dal, vilken upplevelse och så himla varmt det var. Återigen så fick inte Liza guida, men Saad var ju helt ok så det gick bra ändå. På våra biljetter så fick vi besöka tre av alla de gravar som var öppna och ville man besöka Tutankamons grav så kostade det 40 egyptiska pund extra – och det ville ju vi och många med oss. Jag hade läst om att Tutans grav inte var mycket att se, men Baffe ville ju se den och det är klart att när vi ändå var där så varför inte… Så den första graven vi besökte var alltså Tutans. Den var liten men en kista var kvar med glas över och där i fanns en av dödsmaskerna i guld. Resten av skatterna som Howard Carter upptäckte 1922 finns på Egyptiska museet i Kairo.

De andra gravarna vi besökte var nr 15 – Seti II, nr 11 – Ramses III och nr 2 Ramses IV i tur och ordning. Vi ville till nr 34 – Thutmose III och till Sety I men båda dessa två var stängda. Gravarna är helt fascinerande, färgerna är välbevarade och de är helt symetriska, raka, räta vinklar, återigen: Det går inte att förstå hur de klarade av att göra sådant rakt in i bergen för så länge sedan.

Sedan var vi till Hatschepsuts dödstempel, enormt hugget rakt in i berget. Det hittades genom att en familj som hade får bodde uppe på berget och ett får ramlade ner i en håla och där var resterna av templet. För cirka 120 år sedan började man återuppbygga templet och man håller fortfarande på. Hatschepsut var den första kvinnliga faraon.

På vägen tillbaka till Luxor stannade vi snabbt till vid Memnonkolosserna. De är det enda som finns kvar av Amenhotep III:s tempel, resten har sköljts bort av Nilen och dess översvämningar. Baffe sprang och ställde sig vid foten av den ena och jag fick äran att fotografera honom, som han brukar säga: Where the fire is, there is Baffe! ;-)

Nu bar det av till Luxor igen och några timmars kryssning med lunch på Nilen. Helt sanslöst vackert tycker jag, jag tror inte att Baffe är lika entusiastisk men jag har fått en dröm gå i uppfyllelse att åka båt på Nilen. Jag kan ju säga att det räckte gott med de timmar som var. Maten ombord…? Nja, vi har båda ätit bättre. Dyrt var det också, 9 egyptiska pund för en liten påse nescafé och lite varmvatten. Lurad höll vi på att bli när Baffe skulle betala drycken till lunchen, han fick för lite pengar tillbaka men det redde goe Baffe snabbt upp. Han är ju så diplomatisk och smidig av sig. ;-) Men visst – rätt ska vara rätt.

Efter båtturen bar det iväg till McDonalds! Där käkade Baffe en hamburgare i väntan på att vår tid på egen hand skulle ta slut. Vi köpte också varsin hamburgare att ta med på bussen. Konvojen var vi i god tid till, den skulle gå 18.00 och det gjorde den faktiskt. Äntligen på väg tillbaka till El Gouna och renheten.

Vår busschaufför som inte var någon fena på engelska kom bak till oss i bussen och med hjälp av Saad frågade om det var ok med oss att byta till en annan buss i Hurgada. Han ville inte sitta och köra till El Gouna med endast oss två i bussen, vilket man kan förstå. Vi gick med på det och det gick fin, fint utan problem. Men… undrar vad Liza skulle ha sagt om hon visste om det. Hon hade ju redan hoppat av bussen i Makadi Beach när vi bytte buss…

På rummet igen var vi äntligen vid 12-tiden, mitt i natten alltså. Vi visste inte hur fort vi skulle hinna in i duschen och få av oss all svett och äcklig Luxor odör.

De är smarta de där araberna/muslimerna! De gör allt så det ska bli till deras fördel, vad det än gäller tror jag. Det finns inget som heter ocker här i Egypten, skulle det göra det, skulle 99 % av invånarna sitta fängslade. De är så himla luriga och tar alla chanser som ges.

26 oktober

Vi vaknade vid 8-tiden och Baffe fixade som vanligt supergott, starkt kaffe. Vi tog det väldigt lugnt länge och Baffe var fortfarande rasslig i magen, men till slut började han bli rastlös, som vanligt.

Vi gick och käkade lunch på Jobo’s, jag åt tonfisk sandwich igen och Baffe tog en tonfisk pizza som det var goda svarta oliver på, dom hjälpte jag honom att äta upp.

Vi gick sedan till basargatan för att se om askkoppshoppen var öppen och det var den ju inte, trots att det satt en stor skylt på dörren där det stod: Open, typiskt det här landet. Det är mer mañana här än i Spanien.

Tillbaka till hotellet och direkt ner till poolen där vi låg några timmar. Vi gick därifrån när det började bli för mycket umpa umpa och gymnastik. Tog det väldigt lugnt på rummet, vi hjälptes åt att skriva i resedagboken och försökte minnas de båda dagarna i Luxor. Det är konstigt hur fort man glömmer små detaljer, men där är vi lika båda två och ibland kommer vi ihåg olika saker, så vi har fått till några rader om båda dagarna.

Vi pratade tidigare om att vi skulle ta oss till marinan här i El Gouna ikväll och strosa lite och käka där. Men båda två var för slöa och loja så det blev flamberad chateaubriand med pepparsås och pommes frites på Chez Pascal ikväll igen. Och så en irish coffee igen (förstås) och den var så där nästan äckligt söt…

Vi gick sedan Down town och kollade hur det var med askkoppskillen och nu var det öppet. Det var en positiv överraskning, det fanns många fina saker gjorda i lera där och nästan allt var prismärkt! Den askkopp jag helst ville ha var förstås lite skadad och killen prutade själv genast 20 egyptiska pund. Jag valde ut en till och för båda askkopparna betalade vi 80 pund. Det är ju himla billigt för oss (Baffes anm.) faktiskt och skönt att slippa hålla på att pruta. Vi köpte vatten och bröd på vägen och Baffe köpte en snygg, ”äkta” Nike-keps för endast 25 pund.

Just nu sitter vi på balkongen och njuter av den sköna kvällen innan vi strax ska lägga oss och titta på Mission Impossible II. I morgon ska vi upp vid 6-tiden för vi ska vara utanför Colona Divers kl. 8.00 och sedan bär det av ut med båten på Röda havet och snorkla. Baffe ska ha våtdräkt och dubbla flytvästar som förra året. ;-)…Nää trippla blir det! (också Baffes anm.)

27 oktober

Sista dagen, imorgon åker vi hem. 7.45 var vi lydigt vid Colona Divers och i samlad trupp gick vi cirka 20 vuxna och barn till bussen som skulle ta oss till hamnen och båten Nada. Det var en mycket fräschare båt i år jämfört med förra året. Vi välkomnades av vår snorkelinstruktör Elin som är från Eskilstuna och endast är 20 år. Jo, det var två instruktörer till, Dennis och en egyptisk instruktör. Efter att vi åkt i cirka 1 ½ timme till Dolphin grave var det dags att klämma in sig i våtdräkt, på med simfötter, cyklop och snorkel. Baffe fick spotta i mitt cyklop… jag har ju ganska lite saliv. Det var underbart, vi låg i och kollade på firrar av alla de slag i 1 timme ungefär.

Lite bökigare än förra år det var det dock. Då var det ju bara Baffe och jag som snorklade och därmed fick vi en alldeles egen instruktör. Nu var det tre instruktörer och cirka 20 personer som ”trängdes” i vattnet. Både Baffe och jag blev påsimmade några gånger. Så det var mysigare förra året, men självklart var det mysigt nu också. Speciellt för mig, jag hade turen att få sen en stingrocka långt nere under mig, den var cirka 2 meter, så häftigt och coolt.

Jag var faktiskt uppe före Baffe den här gången konstigt nog. Han hade inte flytväst på sig! Det gick bra för honom, när han fått vara en liten stund i vattnet och slappnat av simmade han omkring som om han inte gjort något annat. Klart han klagade lite över saltvattnet, men det gör han ju alltid. ;-)

Efter snorklingen så var det lite vila och så dags för lunchen. Den var lika god nu som förra året. Falafeln går inte av för hackor och den tog naturligtvis slut först, men allt var gott. Mer vila efter maten, Baffe sov en stund och många badade. Jag satt och slöade och kollade i en bok om fiskarna.

Till nästa rev var det inte långt och det var på med våtdräkt med mera igen och i vattnet. Det här revet var finare än det första, mer fisk och jag höll mig lite efter de andra för mig själv så jag fick njuta ordentligt. Det är häftigt, som att simma i ett saltvattenakvarium. Vi var i ungefär 1 timme nu också. Den här gången var Baffe ombord på båten före mig.

De fiskar vi vet att vi sett är: clownfiskar, blåsfiskar, papegojfiskar, rockor, dykare ;-) och en hel massa andra fiskar i alla möjliga färger. Vackra koraller och musslor såg vi också förstås. Dock såg vi inga napoleonfiskar i år, det gjorde vi förra året, då hade vi ju turen att få se delfiner också.

Vi var tre båtar som låg ankrade vid varandra. Eller rättare sagt, den första båten hade ankrat och vi andra två satt ihop med den – vi i mitten. När vi skulle åka räknade Elin in oss så vi var ombord allihop. Den båt som låg fast vid oss blev tvungen att köra en bit för att vi skulle kunna komma ut. Men de hade en liten pojke kvar i vattnet, ja, liten och liten det vet varken Baffe och jag för vi såg honom inte. Men han visste inte att hans båt endast skulle flytta lite på sig och han höll på att sugas ner i vattnet av strömmarna från propellern på vår båt… Han fick panik och Dennis hoppade i och ”räddade” honom. Allt slutade lyckligt som tur var.

Vi var tillbaka utanför Colona Divers 16.10 och jag ville gå ner till lagunen och bada en sista gång men Baffe hade fått nog av saltvatten. Det gjorde inget. Nu sitter vi och tar det lugnt på balkongen, jag med en öl – Sakara – och Baffe med whiskey och Coca-Cola.

Efter några slöa timmar gick vi till Dolce Vita och käkade – Baffe pizza och jag kalvschnitzel med spenat och ost, det var så där gott bara. Sedan gick vi och tog ut pengar. Efter det skulle vi betala vår nota här på hotellet, men maten från Dolce vita hade inte kommit in på den än, och inte heller lunchpaketen vi beställt till imorgon, så vi får betala imorgon istället.

Tillbaka på rummet så satte ”underhållningen” igång vid poolen… umpa umpa för hela slanten. Men det var mest fransmän, belgare, engelsmän och endast en och annan tysk som förde liv. Det var först några danslekar för barnen, vilket ju är kul, de verkade ha roligt i alla fall. Sedan var det tävling ”starkaste mannen” eller något åt det hållet. Det var då det blev så där riktigt livat. Vi var himla trötta båda två och Baffe gick och lade sig strax före mig, men det var inte lätt att somna. Jag tittade klart på Mission Impossible II och vid 23-tiden slutade de äntligen och vi sov sött båda två.

28 oktober

Vi har varit vakna till och från sedan 5.30, klev upp vid 6.30 och nu meckar Baffe kaffe. Det blåser kraftigt och jag sitter på balkongen och kollar på de hotellanställda som är i full gång med sitt arbete. Det är nästan lite kallt faktiskt och det gör ju inget idag när vi ska åka hem. Vi ska ha ställt väskorna utanför rummet senast 9 så bellyboysen kan bära ner dem åt oss och vi ska vara ute ur rummet 10. Vår buss går vid 10.45 till flygplatsen i Hurgada och planet ska gå vid 13.45 om jag minns rätt.

Det har varit en skön, härlig semester. Till och med Luxor som är så skitigt var härligt nu när vi har fått lite distans till det. Snorklingen igår var helt underbar och den mesta mat vi har ätit här har varit god. Nu ska vi dricka upp kaffet och sedan packa och duscha för att sedan vara hemma i Sverige igen. Det är skönt att jag har tagit ledigt imorgon också, så jag har tre dagar ledigt innan jag ska jobba igen.

By, by El Gouna.

På flygplatsen var det precis som förra året kaos. Hur mycket folk som helst som ska gå igenom samma kontroll för att komma till sin gate. Vi skulle till gate 7 och där träffade vi på några som hade varit med på snorkelturen som vi småpratade med lite. Klockan blev 13.45 och en egyptier hojtade: ”Arlanda gate 5”. Vi var en hel hop med svenskar som snällt ställde oss vid gate 5. Inget hände, vi väntade och väntade, till slut frågade någon och vi skulle till gate 6. Där väntade vi en stund till och fick sedan hoppa på transfern ut till planet. Där fick vi vänta ytterligare innan vi fick gå ombord för planet höll på att tankas. Flygvärdinnorna skyllde förseningen på ramadan. Jag vet inte det jag, det var ju ungefär samma sak förra året och då var det inte ramadan. Flygresan hem gick bra och vi var hemma i Segeltorp vid cirka 23.30. Då hade vi åkt en liten omväg för Baffe ville absolut åka via Södra länken som hade öppnat när vi var i Egypten.