Resedagbok – Mamaia 2005

Lördag och söndag 23-24 juli

Baffe och jag klev upp 2.30, duschade, drack kaffe och packade det sista. Sedan bar det av till Arlanda i regnvädret och till planet som skulle gå 6.00. Allt flöt på väldigt bra. Förvånansvärt bra faktiskt! Flygtiden ner hit var inte mer än 2.35 och transferen till Hotel Riviera tog inte mer än 30 minuter. Vi som blivit vana vid kaoset som råder på flygplatsen i Hurgada tyckte att här på flygplatsen i Constantza gick det väldigt städat och lugnt till. Alla fick sina väskor relativt snabbt.

Vi checkade in på Riviera och blev positivt överraskade av rummet. Det är helt OK, litet men fint och med en bra balkong. Baffe tycker nog att det var en ”hit” med TV:n på rummet – det finns cirka 40 kanaler.

Efter att ha vilat en stund, duschade vi och gick på en kort upptäcks färd här i Mamaia. Det blev inte någon lång tur, utan snabbt hittade vi restaurang ”By Tony” där vi käkade grillad kyckling och pommes frites och drack öl. Mat för oss båda och tre öl (Baffe drack två) kostade 70.50 nya lei. Dyrt? Vet inte ännu, men det blev väl cirka 175 SEK, om nu 10 lei är cirka 25 SEK som guiden på bussen från flygplatsen sade. Ja, ja gott var det i alla fall.

Efter maten gick vi en liten, liten bit och hittade en affär där vi köpte vatten och lite annat och sedan gick vi tillbaka till rummet. Jag var så himla trött så jag lade mig och vilade en stund vid 16-tiden och somnade… och har sovit till nu på morgonen. Jag vaknade 5.30 lokal tid alltså 4.30 svensk tid. Känner mig utvilad men stel som sjutton, det är hårda sängar men jag har sovit som en stock. Baffe ligger fortfarande men jag tror han är vaken och klockan är ju endast 7.15 cirka lokal tid.

Efter duschning var vi nere till frukosten vid 9-tiden. Det var helt OK och kaffet var väl drickbart, nästan gott. 10.30 var det information från Fritidsresor och vad man kan göra här i Mamaia… det var himla torrt och tråkigt. Det enda som verkar vara intressant är utflykten vi redan anmält oss till, på onsdag åker vi till Karpaterna och tittar på Draculas slott bland annat.

Efter informationen gick vi ner till stranden och solade och badade, jag måste säga att det är en väldigt behaglig temperatur här, alldeles lagom och inte alls för varmt så som det var när vi var i Nerja förra sommaren. Vi käkade lunch på ”By Tony” (det blir nog vårt ”Chez Pasqual” här i Mamaia – lite dyrt för att vara här nere, men bra service och god mat). Efter lunchen gick vi tillbaka till våra solstolar och njöt av vädret. Svarta havet är uppfriskande! Det kunde vara lite varmare faktiskt, men som sagt det är friskt i vattnet och inte särskilt salt (vilket Baffe tycker är jättebra).

Tillbaka på rummet för en siesta. Baffe sov några timmar och jag satt mest på balkongen och filosoferade, lugnt och skönt. Sedan gick vi ut och käkade och vårt revir ökade, vi vågade oss längre ifrån hotellet ;) Linbanan som finns här går högt upp i luften och fort! Vi får se om det blir någon tur… det är som sagt högt! Men va’ sjutton, det är klart att jag ska våga åka den, jag har ju Baffe att hålla i handen, så det ska nog gå bra. Snabbt tillbaka till hotellet och det blev verkligen på gränsen att det hade hänt en olycka… f-n vad jag var pinknödig! ;) Ut igen och till en italiensk restaurang där det så klart var fullt och vi blev erbjudna att boka bord till ikväll, men vi avböjde… letade restaurang igen och käkade på nå’t ställe som var luftigt och öppet men som tyvärr ändå blev som att sitta inomhus. Gott var det i alla fall och bra mycket billigare än på ”By Tony”, men det finns ju fler restauranger efter strandpromenaden (ca 7 km lång) att prova. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet och tittade en stund på en film och sedan sussade vi båda gott.

Måndag 25 juli

Vaknade vid 8-tiden och Baffe fixade kaffe med hjälp av den medhavda vattenkokaren och filterhållaren. Starkt och gott! Sedan gick vi ner och käkade frukost. Upp på rummet igen och gjorde oss klara för att gå ner till stranden. Hyrde ett par solstolar och njöt i det soliga och lagom blåsiga vädret. Efter endast två dopp i Svarta havet blev det molnigt och då gick vi upp till ”By Tony” och drack kaffe, öl, vatten och löste korsord. Vi satt där en bra stund så vi käkade där också, jag spagetti och köttfärssås och Baffe pizza. Ner till solstolarna igen och det var fortfarande molnigt så vi blev inte gamla på stranden, vilket var lite skönt eftersom jag blivit väldigt röd och ömhudad dagen innan.

Tillbaka till rummet och vilade, sov och tog det lugnt flera timmar. Efter duschning gick vi ut i Mamaias kvällsvimmel i jakten efter ett bra ställe att äta på. Vi gick efter strandpromenaden och hamnade till slut vid Casino-torget, så långt hade vi inte gått tidigare. Massor av folk ute med barnvagnar och hyrda trampcyklar. Vi vände och gick tillbaka och stannade vi restaurang Flowers som Fritidsresor rekommenderar. Det är lite knepigt här för i menyerna står det gramvikten på kött, fisk, sallad eller vad det nu är man vill äta och priset är angivet efter gramportionen så att säga. Men, det är många restauranger som försöker skörta upp oss stackars turister och servera mer och ska då så klart ha mer betalt än vad som stått i menyn. På Flowers importerar de blommor från någonstans, tja det var inga speciella blommor alls utan million bells och surfinor och sådana men det var många och fina att sitta och käka vid. Vi käkade pepparstek båda två och det var gott. När vi skulle betala så… ja, vad säger man… men vi hade glömt plånboken på hotellet. Baffe fick gå, halvspringa och hämta den och det är en bra bit mellan Flowers och hotellet, så han fick gott med motion, det tog säkert en halvtimme och jag, ja, jag fick sitta kvar som gisslan.

När jag väntade på Baffe var jag på toa och där fanns det en liten toalettgumma som var så väldigt välvillig och serviceminded. Hon torkade golvet efter varje gäst och när man var klar på toa, så tryckte hon på tvålen åt en och satte på vattnet, dessutom rev hon pappershanddukar så man kunde torka händerna. Vilken service! Hon bubblade också på på rumänska, precis som man förstod varje ord hon sade.

Sen blev det raka vägen till rummet. Kvällen avslutades på balkongen med en rom och cola.

Vonneli kikade på en film och lyckades se hela filmen utan att somna! ;-) Baffe däremot somnade som en gris samtidigt som huvudet landade på kudden. (Baffens kommentar)

Tisdag 26 juli

Vi vaknade som vanligt och fixade kaffe och satt på balkongen en stund innan dusch och frukost. Sedan ner till beachen ”By Tony”, jag höll mig mest i skuggan under parasollet eftersom jag bränt mig och Baffe brände sig också. Vi satt länge och käkade lunch och löste korsord hos ”By Tony”. Vi bokade bord på den italienska restaurangen till kl. 20.00. Den som Fritidsresor rekommenderar här och sedan tillbaka till rummet för eftermiddagsvila. Restaurangen var helt OK, vi käkade pepparstek båda två och åt stor chokladglass till efterrätt som var himla god och sedan expresso och ett glas amaretto. Mätta och nöjda betalade vi endast 180 nya lei inklusive dricks, det vill säga cirka 450 SEK.

Sedan gick vi och handlade lite vatten och färdkost (godis) och sedan tillbaka till rummet för packning inför tvådagars turen till Transylvanien. Jag tittade på några avsnitt av Lost på datorn och Baffe somnade sött ganska omgående.

Onsdag 27

Väckning från mobilerna tidigt eftersom bussen avgick kl. 7.00 till Transylvanien och Brasov. Det är helt otroligt vad platt allt är här i Valkiet, stora åkrar med solrosor och majs. De flesta brukar sin jord med handkraft, det vill säga lie och häst och vagn används ofta som transportmedel. Första kaffepausen var vid 9-tiden i Slobozia på Yoo-Hoo, jättefräscht ställe som verkade vara nytt. Sedan efter ytterligare tre timmar i buss genom oljestaden Ploiesti som är belägen alldeles vid randen av Karpaterna. Lunchen åt vi på restaurang Corno också ett väldigt fräscht ställe med otrolig service. När vi kom fick vi en liten mugg med något inhemskt dricka som hade en lätt plommonsmak. Till förrätt var det gulaschsoppa, varmrätt var det något med kyckling (vi minns inte riktigt om det var filé och pommes eller något annat, kyckling var det i alla fall) och till efterrätt pannkakor med plommonsylt… Allt var helt OK, men jag som inte tycker det är särskilt gott med pannkakor i vanliga fall tyckte inte det nu heller. Sedan fortsatte färden mot Brasov.

Väl framme i Brasov for vår guide Louise iväg och vi var flera som stod och funderade vad vi skulle göra… Men vi gick efter henne och det visade sig att vi skulle titta på Rumäniens första skola och den katolska kyrkan. I skolan fick vi lära oss vad barn i Rumänien fick lära sig om Sverige och Danmark på 1600-talet. Sedan tittade vi också på hur de tryckte böcker här i Rumänien. Jag tror att de låg en del efter eftersom att om jag inte minns fel så uppfanns boktryckarkonsten av Gutenberg på 1500-talet och det var även då man började använda typer, men inte här i Rumänen där man karvade ut boksida för boksida och tryckte. Sedan tittade vi på katolska kyrkan som låg alldeles bredvid skolan, nog sagt om den.

Raskt vidare till nästa kyrka, den Svarta kyrkan, som heter så på grund av att turkarna brände kyrkan och dess omgivningar någon gång för länge sedan. Kyrkan är tvättad och tja… ser ut som vilken annan katolsk större kyrka som helst. Sedan fick vi tid för oss själva i Brasov. Baffe och jag gick en promenad och hamnade på något vis utanför själva centrum, men det var skönt att röra på sig lite efter alla dessa timmar i bussen. Vi satte oss sedan på ett fik en stund. Därefter tog vi några bilder bland annat på ”Hollywood” Brasov och så klart förevigade vi McDonalds – en restaurang i världen. Sedan på bussen igen kl. 18.30 och mot Hotel Alpin i Poiana Brasov (Lilla Brasov) en färd upp i bergen på cirka 30 minuter. Jo, vi hade ju ett fotostopp också på vägen upp så vi fick föreviga Brasov uppifrån. Kl. 20 var det återigen färd med buss, så det blev en snabb dusch på hotellet efter incheckningen.

Färden gick denna gång ner till Brasov igen och upp till någon fästningsliknande byggnad där vi åt middag och fick njuta av klassisk musik och opera. När vi kom och skulle gå in fästningen så spelade en trumpetare fanfar. Baffe greppade på en gång att det var ”Heja AIK, heja AIK”. AIK-hymnen alltså, så han blev ju nöjd i alla fall. Väl framme vid porten till fästningen så stod där två vakter i några medeltida rustningar. Innan vi fick komma in skulle ett lösenord avges och skånetanten var snabb och sade ”fortet”. Oj, oj, så fånigt. Hon fick gå fram och klappa på porten tre gånger och sedan ropa ”fortet”… och så öppnades portarna. Vilken himla tur att hon hittade rätt lösenord på en gång. Hehe! Det hade nog inte spelat någon som helst roll vad hon ropade, hon har kunnat hojta Gunde Svan eller nå’t. Är det något jag tycker är fånigt så är det sådant här och något som är ännu fånigare är när folk är så snabba att fåna sig som skånetanten.

Innanför portarna bjöds vi på någon inhemsk dricka och en liten bit kaka av något slag, det var gott. Sedan gick vi upp för trapporna till middagen i stora salen där det spelades wienervalser för fulla muggar av ett gäng gubbar, de var väldigt duktiga faktiskt. Till förrätt var det en kall tallrik med lite olika saker, det mesta var gott, varmrätten bestod av någon slags kycklinggryta med polenta, det var så där gott… efterrätten var en chokladkaka typ bisqui med romdränkt körsbär i, jag tyckte det var gott men Baffe gillade det inte. Under middagen fick vi också avnjuta opera och bensprattel. Det var populära operastycken som t.ex. O sole mio, habaneran ur Carmen. det var helt OK, men lite för långt och mycket så Baffe och jag smet iväg på sluttampen. Oartigt? Ja, visst! Men va’ sjutton vi kommer aldrig att träffa de där människorna igen. Sedan bar det iväg tillbaka till hotellet och där var det nattinatti sussigotti.

Torsdag 28 juli

Efter en god natts sömn väcktes vi av mobilerna 7.00 för duschning och frukost. 8.45 gick bussen mot ett fort vid staden Risnov. Men innan det var vi tvungna att tanka bussen. Louise sade att rökarna skulle tänka på när vi klev av vid bensinstationen att gå långt ifrån bensinpumparna för här i Rumäninen är det ännu mer strikt förbjudet att röka på bensinmackarna än vad det är i Sverige och norden.

Så fort vi kom av bussen ångade två av danskarna iväg en liten, liten bit och ställde sig och rökte inte alls långt ifrån en dieselpump och alldeles bredvid ett lager av gasoltuber! Hehe… snacka om att de var bussens fånar! Vilket liv det blev på en som arbetade på macken! Hon kom stormande och gormande och jagade bort dem, längre och längre från macken! Vi andra skrattade gott!

Fortet i Risnov, som aldrig blivit intaget någon gång, är byggt på 1400-talet. Kvällen innan hade vi haft omröstning på bussen om vi skulle åka till fortet eller inte, för det fanns inte med på programmet och Louise ville ha oss som försökskaniner. Jag röstade emot men så klart röstade Baffe för och det gjorde tyvärr majoriteten också. Upp till fortet var det en rask promenad brant uppför på cirka 15 minuter. Väl uppe vid fortet sprutade svetten ur panna, rygg, nacke, ja, hela kroppen faktiskt. Det var några kloka som stannade kvar nere vid foten av klippan och i efter hand önskar jag att jag gjort det också för fortet var inte värd all denna svett! ;) Baffe däremot var väldigt nöjd. In i bussen igen och den så välbehövliga AC:n.

Nu bar det av till Bran och Bran Castle, där greve Dracula hölls fången. Det sägs att Dracula dödade 400 000 personer på sex år, men fan trot. Hur hann karln med det och hur fick han tag i så många personer på 1400-talet? Fanns det så många människor då i regionen? Greve Dracula var egentligen en snäll kille från början, men han och hans lillebror blev satta i fängelse genom sin fars försorg. När Dracul eller Vlad Tepes som han egentligen hette kom ut ur fängelset upptäckte han att både hans mor och far blivit dödade av turkarna och även hans lillebror. Sin brors grav letade han efter och fann så till slut att han blivit levande begravd. Brodern hade försökt gräva sig ut eftersom det fanns rivmärken i jorden. Efter det gick det som det gick med hans psykiska tillstånd och alla hämningar brast. Han blev helt enkelt väldigt grym och skrämde motståndare med bestialiska tortyrmetoder. Han kokade människor levande, stack ut ögonen på folk och han spetsade människor på pålar. Pålarna stacks upp genom ändtarmen försiktigt så att inte inälvorna skadades och där fick de sitta och lida tills de slutligen dog efter cirka 48 timmar. Detta skådespel brukade han sitta och äta sin mat till och njuta av.

Dracul skrämde invaderande turkar med att spetsa 20 000 människor på pålar, så de vände och inte vågade sig längre in i Transylvanien. Han brände allt ätbart i byar och även grödorna så det inte fanns någon mat och dödade folk och slängde ner liken i delar i brunnarna så vattnet blev förgiftat och odrickbart. Kort sagt Vlad var en mindre trevlig kille, ingen man skulle vilja möta en mörk natt.

Själva slottet var tyskinspirerat i saxisk stil, de små rummen var enkelt inredda med mörka snidade trämöbler. Fängelsehålorna, där Vlad suttit fängslad fick man tyvärr inte gå ner i. Det var ett charmigt litet slott och nu har vi verkligen varit där, men det är inget vi kommer att rekommendera andra att göra, för så himla märkvärdigt var det inte. Det är ju mer historien kring Vlad Tepes som är fascinerande och spännande. Vistelsen vid Bran avslutades med en liten rundtur på skräpmarknaden som fanns alldeles utanför slottet.

Så for fårskocken iväg med bussen igen mot Sinaia, kallad Karpaternas pärla, för lunch och därefter besök på sagoslottet Peles. På lunchstället var det som vanligt kö till toaletten på damernas… danskan, hon fånen, lyckades naturligtvis förstöra spolningen på toan! Helt otroligt! Hon och hennes man blev en del av behållningen av utflykten måste jag säga.

Slottet var verkligen något av en saga. Det byggdes av Rumäniens första kung, Carol I, och han sparade inte på krutet när det gäller inredning och moderniteter. Sommarresidenset började byggas 1883 och avslutades 1914. När det gäller moderniteterna så fanns det redan då centralvärme, elektricitet, tre elektriska hissar, centraldammsugare med mera, helt otroligt. Carol I var väldigt noga med detaljerna och lämnade inget åt slumpen. I hela slottet fanns det väldigt mycket otroligt vackra träarbeten överallt där man kan tänka sig av alla de möjliga träslag. Det fanns också massor med marmor och alabaster med mera. Intarsiatavlor med mellan 16 och 20 träslag som verkligen såg ut som att de var målade. Så himla fascinerande så det går inte att beskriva med ord, det måste helt enkelt upplevas! Jag måste säga att slottet i Peles blev resans behållning. Tyvärr fick man inte fotografera i slottet utan då blev man hänvisad till att köpa bilder, vilket vi inte gjorde. Hela 154 rum har det "lilla" sommarresidenset och jag tror vi guidades genom 13 stycken, men vilka rum!

Det fanns även en liten teater- och biosalong där bland annat Sarah Bernard uppträtt och där inne fanns målningar på väggarna av art deco-konstnären Gustav Klimt. Övervåningen fick vi inte besöka på grund av allt slitage som blir. Vi fick även sätta på oss tofflor över skorna på den våning vi fick gå för att minska slitaget. Det är cirka 2000 besökare där om dagen, så det får man ju förstå att slottet slits. Det fanns enormt stora speglar som var flera meter både på höjden och bredden, de hade fraktats från Indien med oxkärror! Carol I anlitade flera människor för att åka runt i världen och leta vackra saker till slottet. Ett rum var bland annat en kopia av ett rum i Alhambra, Granada. Där har jag ju varit och jag minns att det var väldigt vackert, men inte minns jag det rummet inte. Vid halv fem så trängdes vi in i den trånga bussen för en lång färd tillbaks till Mamia.

Louise underhöll oss med en del Rumänsk historia och en frågesportstävling om ”Drakulaturen” . Baffe och jag hade alla rätt och som utslagsfråga hade Louise att gissa den sammanlagda åldern på lokalguiden och busschauffören Nicko. Baffe gissade att tjejen var 24 och jag gissade att Nicko var 51, sammanlagt 75 år alltså. Och därmed vann vi tävlingen! Men det var ett annat par också som hade gissat helt rätt. Lotten fick därmed avgöra och självklart vann det andra paret. Därmed vann vi ingen Draculamugg! Hehe… jag kan ju inte påstå att någon av oss blev särskilt ledsen över det.

Vid Yoo-Hoo stoppade vi för middag, det var svampsoppa, grillspett och läskig efterrätt typ Crème Caramel. När vi väntade på bussen stod fån-danskarna strax utanför en parkeringsficka och det kom en bil som ville in där… men det fattade ju inte dom, så… de ställde sig helt enkelt i parkeringsfickan istället! JUBEL! Gapskratt från flera av oss som redan satt i bussen och väntade!

När vi stannade för kisspaus vid en mack var det helt sanslöst mycket skalbaggar och mygg modell större. Helt sanslöst mycket! Eftersom jag var sist in på toa blev jag därmed också sist in på bussen! Baffe sade när jag klev på något i stil med att: ”Norrländskor dom ska man då alltid vänta på”. Skånska tanten sade att du har ju en skalbagge på axeln. Baffe undrade om det var han som hade en skalbagge, men skånska tanten sade högt och ljudligt: ”Näe, norrländskan!” Allmänt jubel på bussen! Tänk att så lite kan roa så mycket!

Vi kom tillbaka till hotell Riviera strax före midnatt och gissa om det var skönt att duscha efter en lång och svettigt varm dag! Efter en liten whiskey på balkongen somnade Baffe helt ovaggat, medan jag tittade en liten stund på ett avsnitt av Lost på datorn, innan jag också sussade sött.

Fredag 29 juli

Vi tog det lugnt på morgonen och segade med mycket kaffe på rummet, vi var inte ner och käkade frukost. Det har varit varmt idag! 35 grader hörde jag Tony him self säga på ”By Tonys”. Vi gick ner till stranden och var där länge, eller rättare sagt vi var väl mer i Svarta havet än uppe på stranden. Vi gick en halvtimmes promenad också efter strandkanten och en bit ut i vattnet tills benen blev helt stumma och tyckte det blev jobbigt. Vi käkade lunch på ”By Tonys” och avslutade även stranddagen där, med varsin Irish coffee. Irishen var det inte mycket kaffe i… utan det hade de väl endast sprungit förbi med. Baffe var hungrig igen så han käkade en pizza som jag också hjälpte till att göra slut på. Sedan upp väl uppe på rummet igen vid cirka 15.30 var vi helt utslagna och sussade sött en stund båda två.

Vi gjorde oss i ordning för kvällens middag och gick ut i Mamaia-vimlet. Vi gick till Casino-torget och käkade gott på en restaurang där, det blev en tomatsallad med mozzarella, biffstek med gorgonzolasås och pommes och vi avslutade med glassdessert, det var himla gott alltihopa. När vi satt där mitt i dunka-dunkat från kringliggande restauranger blev det plötsligt svart och alldeles tyst. Elavbrott helt enkelt. Baffe tycker det kändes som ett eko av gamla Ceauceco, som ju bröt strömmen för rumänerna kl. 22 på kvällarna. Men vad skönt det var när det blev tyst. Vi betalade den handräknade notan och skyndade oss därifrån. Det var endast kring torget det var strömavbrott, för när vi kommit en liten bit på väg mot hotellet var det full rulle på allt. Vi hade himla bråttom tillbaka till hotellet båda två, väldigt nödiga och i stort behov av toalett. Efter att ha uträttat våra behov och efter dusch, har vi packat det som går och sitter nu och tar det lugnt på balkongen sista kvällen i Mamaia och Rumänien. Och… hit lär vi väl aldrig komma någon mer gång. Baffe är trött och vill gå och sova, vilket vi ska göra alldeles strax. Eller rättare sagt, vi ska väl kolla lite på Lost och film innan vi sluter våra ögon. Imorgon åker vi ju hem, bussen går 8.10 så vi får tid att käka frukost innan. Bra ju. Nattinatti.