Bokstavsordning saknar betydelse
Ibland sätts allt på spel. Detta är inget nytt, men väldigt intressant tycker jag. I en artikel i DN 2003 kunde man läsa följande:
Bkasotvsodnrnig sknaar bydetslee
LDNOON. För nvärrandae cikrulraer på ntäet flöjande e-berv för spkråitnessrerdae: "Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet." Den som beömadr sig om att gröa vdirae efertfrosknngiar kan srpåa klälan: Richard Shillcock och Padraic Monaghan fårn uvniresitteet i Endibuhrg. Dreas sutdie "Running head: Sublexical units and the split fovea" pbluiecredas tgdiriae i år och inenhllåer sväål udnrebara ctiat ("att identifiera ett ord för lexikal bestämning eller benämning behöver inte nödvändigtvis kräva en full specificering av all information gällande bokstavspositionerna") som fntaaisgegande bgrepep ("förbryllningseffekten").
Rppoatren, som banld anant kan vraa av vkit för fronskignen kirng dslyxei, fnins att lsäa på www.warwick.ac.uk/~pssbab/papers/lcp.pdf (obs - rtstatävad!).
Mungas Lrsason DN 18 september 2003
Visst är det spännande! Här har man gått och trott att det är så viktigt att stava rätt. För om man t.ex. vill fånga en läsare och verkligen vill att denne ska ta till sig det man skriver så får det inte vara några stavfel. Är det det så är det lätt att läsaren fortsätter att läsa texten, MEN tänker på stavfelet. Jag har själv stått och mässat om följande när jag pratat under rubriken "Att skriva så alla förstår":
Låt gärna någon annan läsa igenom det du skrivit, det blir så lätt något fel, speciellt om man har bråttom. Många blir irriterade på felskrivningar t.ex. felstavningar. De flesta vet att ordet inom stavas med ett n. Om du/jag läser en text där ordet inom plötsligt stavas med två n eller och har blivit felstavat och det står istället cohc reagerar jag/du direkt. Problemet är att jag/du fortsätter att läsa medan jag/du reagerar. Det kan hända att jag/du läser tre fyra rader utan att förstå vad man läser därför att jag/du tänker: Vad är det här för ett stolpskott som inte kan stava till inom?
Har jag stått och lurat de stackars åhörarna? Nej, jag tror inte det. Att bokstavsordningen inte är så viktig som vi har trott, det tor jag. Men det förutsätter att i stort sett hela texten skrivs med fel bokstavsordning.
En annan sak man kan ta upp här är att det sägs att vi läser gemener (små bokstäver) som ordbilder. Har den sanningen också fallit nu?
Ett par länkar till i samma ämne: